Dag 30- Ett sista ögonblick

För några somrar sen spenderade jag alltid två veckor ute i Ekenäs fina skärgård, då vi höll Toföläger för barnen. Även om vi var där för att sommarjobba, så hörde de här veckorna nog ändå alltid till de allra bästa vekorna på hela sommaren. Vi hade det alltid så himla roligt där både tillsammans med barnen och de andra ledarna, då vi skojade och höll på med våra bus för varandra. På dagarna lekte vi alltid roliga lekar, fiskade, serverade mat till barnen, plockade fästingar från dem, tog våra powernappar till fin musik och gick på olika äventyr och på kvällarna satt vi alltid på berget och åt plättar, kastade några rester på måsarna, badade bastu samt simmade i det alltid så kalla vattnet och spelade kort. Det var allt livet när det är som allra bäst.

Men efter sista sommaren där ändrades tyvärr ändå allt. Många saker förändrades och ingenting blev sig mera likt. Inget mera Tofö och inget mera fint gitarrspelas vid vattnet. Men alltid  när jag hör Bryan Adams Here I am, så känns det precis som om man vore där igen och som om allting ännu var som det brukade. Jag kommer aldrig någonsin att glömma alla våra härliga stunder där. Det finns alltför många roliga berättelser att ännu berätta därifrån och så många fina minnen tillsammans med de andra som alltid lever kvar. Saknar dem.