När jag var omkring 5-6 år så var jag en kväll hemma hos min bästa killkompis och lekte ute i snön då han plötsligt frågade av mig "Frukt eller vanilj?". Jag hade ingen aning om vad det egentligen handlade om, men svarde iallafall lite småförsiktigt "vanilj" och så sa killen att han snart skulle komma tillbaka, men att han bara måste gå in efter en sak först. Okej tänkte jag. Inte var var det väl så mycket extra med det. Efter en stund kom killen sedan tillbaka, gick ner för trapporna, buffade mittiallt bara ner mig i en snöhög och kysste mig och sa sedan "Vi hade tyvärr inget vanilj-läppbalsam hemma, men hoppas att det går lika bra med frukt!"
Oj. Förstå hur paff jag blev. Och efter den dagen märkte jag att det aldrig mera var lika lätt att vara super nära med en kille och bara villa ha han där som en vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar