Dag 24- Det här får mig att gråta



I princip nästan allt. Utan att alls överdriva. Det kallas lipsill. Fast och andra sidan så tror jag faktiskt att det är rätt så hälsosamt att låta tårarna rinna ibland. Med vissa undantag förstås. Men jag gråter ju både av lycka, glädje, trötthet, saknad och när jag annars bara är lessen förstås. Jag gråter till olika filmer och serier på tvn (de som handlar om djur är nog ändå allra värst). Jag gråter krokodiltårar då mina vänner drar sina dåliga skämt. Jag gråter av bara tanken av att någonting hemskt någongång skulle hända till dem jag tycker om. Jag gråter då någon jag gillar mår dåligt. Jag gråter då jag tänker tillbaka på fina och på mindre fina minnen. Jag gråter då jag har det super stressigt och känner mig trött hela tiden. Jag gråter då jag inte förstår mig på mig själv. Jag gråter när jag ser en söt hund på stan. Jag gråter när någon inte säger precis det som jag ville att den skulle säga. Jag gråter när människor bråkar med varandra och jag gråter när jag måste säga ett längre hejdå. Dessutom börjar jag ju gråta så fort som jag bara kommer utomhus och mina ögon känner av en kall vind, bara för att de väl gillar att rinna lite extra också även på sidan om allt det där vanliga gråtandet.

Så som ni förstår så hör ju gråtandet till en av mina favoritsysslor. Och jag är ju redan en mästare på det. Eller sen inte. Men det är ju som tur iallafall inte frågan om att jag inte skulle kunna gråta. För det vore ju bara hemskt.


Men även om jag gråter en hel del och alltför mycket ibland också, så skrattar jag ju också en hel del och oftast alltför mycket för mitt eget bästa. Så det jämnar väl helt enkelt bara ut sig någonstans där emellan allt snörvlande och garvande.