småroligt

Det är lite småroligt (okej, mer eller mindre skrattretande), att även om jag befinner mig i Sverige för tillfället, så känner jag att min svenska* aldrig någonsin har varit lika dålig som den är just nu (detta har ju till och med pointerats ett par gånger hemifrån), men orsakerna är ju som tur ändå faktiskt ganska lätta att förstå (försöker jag i alla fall inbilla mig själv hela tiden).

1. Jag pratar varje dag engelska här med mina utbytesvänner, medan jag endast pratar svenska kanske två eller tre gånger i veckan i skolan (förutom förstås enkla ord som t.ex. "tack" och "varsågod" som man använder i affärerna dagligen) 2. Det blir lite identitetskris här då man tror att man kan och pratar svenska, men då folk inte ändå förstår en fast man använder enkla ord som t.ex. "cocis", "wessa", "fiilis", "franskis", "kiva", "roskis", ("ostsemla" ) eller när man annars bara uttalar orden så tokigt att de andra inte förstår någonting, utan tittar först bara lite småförundrande på dig och börjar sedan skratta smågenerat i hopp om att försöka rädda hela situationen (vilket förstås ofta bara gör saken ännu värre).

Värdsliga problem, jag vet. Jag undrar bara hur jag skall överleva sommaren då ja varken kommer att kunna finska eller svenska längre.


*både den finlandssvenska och den rikssvenska versionen