nu är det lite pirrigt (måste jag erkänna). Om 1 timme får jag äntligen krama hårt om två fina familjemedlemmar som jag inte har sett på över 3 månader nu.
Jag är faktiskt lite orolig över att jag har glömt bort all finlandssvenska och tvingas prata engelska med dem. Hur kul vore inte det!? Men så länge som de är här och jag får krama om dem, så spelar det väl egentligen inte riktigt någon roll på vilket språk jag får uttrycka hur mycke jag har saknat dem, så länge som jag bara får göra det. Å, det känns så overkligt att de är här snart!!! Jiihuu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar