igår och idag har vi varit så himla duktiga och storstädat hela lägenheten från topp till tå och nu skiner den så fint samtidigt som det känns så himla tomt här. Idag morse åkte dessutom Alicia tillbaka till Spanien igen och jag skulle nog ljuga ifall jag sa att jag kommit på ett sätt att hålla alla tårar inne, för det har jag ju absoulut inte gjort. Jag storgrät när vi sade hejdå och nu gråter jag av bara tanken på den stunden och det värsta är ju när man inte alls vet när vi kommer att ses igen. För träffas, det skall vi ju absolut göra igen, men tyvärr så kommer det ju förstås att bli ett bra tag tills dess.
Nu när allting tråkigt kommer, som att städa, packa och säga hejdå, så önskar man nästan att man bara vore hemma redan och fick ta emot lite glädje istället av att se alla saknade filurer igen, för de här sista dagarna är verkligen plågeri av allra högsta grad och en hemsk känsla som jag inte ens hade önskat min värsta fiende :(
Men, jag antar att det bara betyder att vi haft det bra här. Vilket jag vet att vi har. Men tyvärr så känns det inte ändå något mindre ledsamt för det.
